Med Migrationsverket till lingonserien
(This article is only available in Swedish)
Med Migrationsverket till lingonserien
Migrationsverket ska få en ny verkställande direktör. Det står klart sedan regeringen meddelat att den inte förlänger Mikael Ribbenviks förordnande när det löper ut under våren.
Uppenbarligen inbillar sig ansvariga politiker att myndigheten –¬ likt ett krisande hockey- eller fotbollslag – ska få ny kraft att lösa sina uppgifter bara man byter ut personen på topposten. Tilltaget är inte ett givet framgångsrecept i idrottsvärlden. Frågan är om det kommer att fungera bättre för Migrationsverket?
Erfarenheten talar dessvärre emot. Genom åren har Migrationsverket sett generaldirektörer komma och gå, men myndighetens tillkortakommande har bestått. Orsaken är främst organisatorisk. Gång på gång har Migrationsverket framstått som en omodern och ineffektiv organisation utan vare sig beredskap eller kompetens att anpassa sig till en föränderlig omvärld.
Förvisso är verket, precis som alla andra offentliga verksamheter, styrt av politiska riktlinjer och beslut. Lägg därtill att det inte sällan åläggs uppdrag som är väsensskilda till sin karaktär och beskaffenhet. Det är måhända ingen avundsvärd arbetssituation, men ursäktar likväl inte den brist på service, tillgänglighet och effektivitet som präglar stora delar av Migrationsverkets arbete.
Inte minst inom vårt specialistområde – ansökningar om arbetstillstånd – är problemen påtagliga. I oräkneliga nyhetsinslag har såväl företagare som anställda och arbetssökande beskrivit mötet med Migrationsverket som något av en byråkratisk mardröm. Våra egna erfarenheter talar för att det rör sig om några enstaka olycksfall i arbetet. Att svårigheterna på intet sätt är oöverkomliga bekräftas dessutom av våra närmaste att flera EU-länder har en handläggning som är både smidigare och raskare.
Exempel på verkets oförmåga finns att hämta från alla delar ansökningsprocessen. Det rör sig om allt från att sökanden inte kan få råd och hjälp om vilken typ av arbetstillstånd som är lämpligt att söka till handläggningstider som är så långa att de ursprungliga förutsättningarna för ansökan har hunnit bli överspelade. Företag kan få ansökningar underkända för att de, enligt verkets till synes godtyckliga bedömningar, inte anses kunna betala ut tillräckligt stor lön. I andra fall har mindre fel i arbetstagarens anställningsvillkor, försäkringsskydd eller semesteruttag inneburit avslaget eller indraget arbetstillstånd.
Konsekvenserna är långtgående.
För företag beroende av arbetskraftsinvandring från länder utanför EU är långa handläggningstider det enskilt största problemet. Ingenting blir bättre eller lättare av att Migrationsverket varken tycks kunna eller vilja ge besked om hur lång tid ett enskilt ärende väntas ta.
För arbetssökande som fastnar i papperskvarnen – oavsett om de vill söka lyckan på den svenska arbetsmarknaden eller om de redan är på plats och söker om förlängning – orsakar detta slags byråkratiska gissel stor osäkerhet och stort personligt lidande.
För landet som helhet betyder det sämre rykte, sämre attraktionskraft och i förlängningen sämre förmåga att konkurrera på världsmarknaden. Kort sagt, Sverige riskerar – för att återknyta till idrottsliknelsen – att förpassas till lingonserien.